tisdag 8 december 2015

Jag vill inte vara rädd

Jag läser om den 19åriga killen som mördade en kvinna i ett motionsspår, tvättade händerna i en vattentunna och gick hem.
Jag läser om tjejen som överlevt efter att hennes granne plötsligt drog fram en kniv i hissen och tvingade henne att följa med till hans lägenhet.

Jag blir plötsligt obehagligt medveten om att jag aldrig låser min ytterdörr.

Kanske är det mitt eget fel. Att jag är rädd. Om jag bara lärde mig att slåss, tränade mig stark och tog vapenlicens så skulle jag nog inte behöva känna mig speciellt rädd. Eller?

Hur ska man kunna förbereda sig för någon som uppenbarligen ofta är slumpmässigt eller iallafall från offrets synpunkt totalt oväntat.
Gång på gång blir jag påmind om min plats i samhället. Att det offentliga rummet tillhör männen mer än kvinnorna. Jag går med nycklarna mellan fingrarna för det hörde jag någon gång att så ska man göra. Jag låtsas prata i telefon om en man går bakom mig för länge.

Nu bor jag ju på landet så det här är inget jag gör nu. Men när jag bodde i stan så var det en ändlös ström av små ritualer. Saker jag hört att man som kvinna bör göra om något skulle hända. Att alltid vara förbered för säkerhets skull när jag går själv ut i fall att ..

Jag tror aldrig det går att förstå den rädslan som finns inbyggd i ryggraden på kvinnor. Det handlar inte om att göra sig själv till ett offer, det handlar inte om paranoia. Det handlar om överlevnad. I vår så högt evolverade, sofistikerade värld så behövs inte våra instinkter så mycket längre, vi kan lämna apan bakom oss sägs det. Det är något som gäller män i högre grad än kvinnor.
Kvinnor är som flyktdjur.
Häng kvar med mig nu jag vet att det ordet är lite hårt men, häng med mig lite till!
Jag tror att eftersom vi lever i en värld där män tillåts vara predatorerna så blir kvinnor per automatik flyktdjuren. Det är vi som jagas. Vi som måste beta med ögonen ständigt flackande, på jakt efter minsta tecken på fara. Vi som måste gå i flock för att säkra vår överlevnad. Vi som behöver varna varandra för fara och utveckla vår kapacitet att känna av atmosfärer och vibrationer för att avgöra om en situation är riskabel eller inte.

Så nu har jag reducerat kvinnor till försvarslösa, skygga gräsätare?! Vad fan är du för jävla feminist egentligen.

Förlåt men tankarna snurrade och jag tänkte att kvinnor är som alpackor, jag är lite arbetsskadad tror jag.
Men okej, Lejon då? Lejon lever i grupp, tillsammans med män också! Men så finns det kringvandrande män som är ett hot för flocken, som slåss med flockmännen, mördar barnen och tar kvinnorna..

Äh, nu är jag trött på att försöka jämföra oss med djur men förstår ni, kära läsare, vad jag famlar efter? Om vi gör våldtäktsmän till djur så är vi alla djur. Vi är alla djur. Men bara för att många av oss inte är predatorer så behöver inte det betyda att vi är menlösa, maktlösa offer. Vi har klor, horn och styrkan av vetskapen att vi har en flock i ryggen som backar upp oss.

Ska googla lite på vad det kostar att skaffa vapenlicens..



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar