Fett

Det bor en ätstörd i mig.

Någonstans under alla lager av fett.
Hon flyttade in när jag var liten. Men då var hon inte så farlig. Hon sa åt mig att äta när jag mådde dåligt för då mådde jag ju bättre.
Så det gjorde jag.
Och blev tjock.

Sen blev jag mobbad. Säkerligen inte för att jag var tjock, jag var ärligt talat en sjukt skum unge, som nu har växt upp till en jävligt skum person. Jag är väl medveten om att min personlighet är.. svår, men det finns folk som älskar mig för det. Så det är okej.

Men iallafall! Dom sa att dom mobbade mig för att jag var tjock, även om det inte var sant, så trodde jag såklart på dom. Jag kunde inte längre äta för att må bra, enter anorexia.

Fast jag var ju aldrig smal, så jag kan ju inte riktigt tro på att jag hade anorexia. (OBS; jag var smal, jag åt ingenting, eller jo typ en sportlunch-choklad om dagen, jag har bara inget minne av att jag var smal)

Sjävskadebeteenden kickade också igång då. Jag har sett värre, jag har löjligt få ärr egentligen. Men jag straffade mig själv på väldigt många sätt, att skära mig var aldrig riktigt min grej så jag gjorde det bara vid dom värsta lågpunkterna.

Men jag började äta igen tack vare många små hjältar i mitt liv. Spydde ibland, överåt(rätt ord?) ibland, svalt ibland, men har aldrig hamnat under 50kg sen dess.

Ortorexiperioden är väl den som fuckade upp allt ordentligt igen. Jag åt bara frukt grönsaker nötter, frön.. lite ris eller potatis ibland eller kokta grönsaker.

Jag påstår inte att rawfood, veganism eller dyl. kostval är ätstörningar. Men om man har en ätstörning är det lätt att..bli lite galen..

Såfort jag åt något som var "fel" fick jag enorm ångest. Jag klarar fortfarande inte av att äta "vanlig" mat utan att känna att jag gör fel, och få ångest.

Jag gick ner under min rawfoodperiod iallafall.. Sen jag slutade med den har jag börjat hetsäta ofta när jag äter "dålig" mat(ex pasta, bröd, kött, mjölkprodukter) vilket har resulterat i att jag snart har gått upp dubbelt så mycket som jag gick ner.

Jag mår bättre nu.
Bättre än jag någonsin gjort. Jag älskar t.ex. mig själv. Jag tycker att jag är vacker minst en gång i veckan vilket för mig är enorma framsteg. Jag har börjat tänka saker som jag bryr mig inte om hur jag ser ut, bara hur jag mår.
Inte varje dag, men tillräckligt ofta för att jag ska märka skillnaden.

Sen bor hon kvar inne i mig. Den ätstörda. Jag hetsäter fortfarande, men mer sällan, och jag börjar lära mig att hantera det.

Mitt mål nu är att börja träna så jag kan bli stark. Jag känner mig fel.
Jag har ont jämt, i alla mina leder. Jag har ingen styrka ingen kondis och är stel som en pinne.

Vi får se hur det går..