Jag vill..

Jag vill skapa! Jag vill tvätta dom fem säckarna med fårull som ligger och surnar ute i ladan, och tova en massa saker! Jag vill spinna den säcken med alpackaull som ligger inne på kontoret.
Jag vill göra örhängen och presenter med all min polymerlera
Jag vill rosta pumpafrön, göra rödbetschips, måla om köket, lära mig att spela ukulele bättre, bli hennatatuerare, börja med yoga, äta mer raw, bygga om vagnen så någon kan bo i den, måla tavlor, planera odling till våren, gräva i trädgården, bygga planteringslådor, rusta upp hönshuset, färga alla mina kläder, sticka, virka, brodera, sy om min fårskinnskappa till tofflor och annat som jag faktiskt skulle använda, sjunga, dansa, riva, bygga, slänga, återanvända, skapa..

Men jag har inte råd, för jag måste hoppa av skolan om jag ska kunna leva mitt liv men då har jag inga pengar och kan definitivt inte leva mitt liv.. Kan medborgarlön bara finnas? Nu? Tack?

Kan man crowdfunda sitt liv? Hej världen, det här vill jag göra, lust att sponsra? Min tanke är ju att odlad mat, produktion och diverse skapelser ska delas, bytas, säljas men vem fan vet hur lång tid det tar innan det börjar ge någon resultat.

Just nu är vi 7 djur och två människor på ett csn plus några tusen till i månaden. Kul, eller inte.

Jag är så jävla stressad, jämt. Stressad, ångestfylld och helt slut. Jag klarar inte av att göra något annat än; Skola, hem, laga mat, vila, sköta djur, sova, sen repeat.. Allt annat kräver en enorm kraftanstränging som jag lyckas frammana typ..en gång i månaden. Max..

Ett av varningstecknen för att man är på väg att gå in i väggen är tydligen att ingenting är roligt längre, Check! Jag gör typ inget av det som står ovan. Jag tvingar mig själv till det ibland för jag mår bra av att vara kreativ, men det är jobbigt, jag måste tvinga mig själv att ha roligt, och det är inte speciellt roligt när jag väl gör det. Men jag mår bättre efteråt..

Men jag har liksom inget val. Plus att jag älskar teckenspråket. Det är helt jävla fantastiskt och jag vill använda det varje dag tills jag dör, men den här skolan.. Åh vad den dödar mig, min själ, min lust att lära. Det gör mig väldigt ledsen, kan jag bara få gå på dom lektionerna som gör mig glad och hoppa över dom som ger mig ångest och stress och som jag inte ens vill hålla på med?

Jag oroar mig för hur jag ska kunna behålla teckenspråket när det här läsåret är över. Har jag tur blir jag erbjuden ett extra år(ett läsår halvtid med bara teckenspråk och inget annat) Men ja..Vi får se.. Jag mår ju som sagt inte bra av att vara här så.. Jag vet inte ens om jag vill. Men jag vill inte tappa språket och den enda teckenspråkiga miljön jag har är skolan.

Jag får helt enkelt hitta ett jobb där jag får använda teckenspråk..

Just det ja..